Guillou och sanningen del 3

Då var det dags för del tre i serien Jan Guillous förhållande till verkligheten, och återigen är det Ingerö som snokat upp ett citat nämligen detta:

"Likheten med äldre tiders tyranner är bara den närmast religiöst färgade föreställningen att inget annat system än kapitalismen är möjligt. En överväldigande majoritet av västvärldens befolkningar tror att det är naturlag att kapitalismens prästerskap, en procent av befolkningen, skall roffa åt sig en fjärdedel av alla jordens tillgångar."

Förutom den rent uppenbara reflektionen att Jan Guillou inte riktigt verkar ha förstått vad den ideologi som han så starkt kritiserar går ut på (att kapitalism och fri marknad är det enda systemet som bygger på fri vilja och att om det är något system som öppnar för att vissa människor ska kunna roffa från folket, så är det socialismen), så pekar Ingerö på en annan rätt intressant konsekvens av Guillous logik. Nämligen att det i så fall bara finns en viss mängd resurser på den här jorden (som varken kan öka eller minska) och att dessa i så fall måste fördelas jämnt mellan människorna.

Detta är naturligtvis rent nonsens men det blir ännu mer intressant om man tar med i beräkningen hur mycket pengar Guillou själv tjänar. När vi i samband med ett arbete för ett par år sedan kollade upp Guillous årsinkomst hamnade siffran på över 5 miljoner, vilket får anses ligga en rätt bra bit över medelinkomsten per år och människa här på Tellus. Om det nu skulle vara så att det bara fanns ett visst antal resurser här på jorden, skulle i så fall inte Guillou själv vara en av de minst solidariska människorna och en av dem som roffade åt sig mest?