Guillou och sanningen del 4

Det mesta är väl redan sagt om Expressens avslöjande att riksmytomanen Jan Guillou under 70-talet extraknäckte som KGB-agent. Men ett par detaljer är intressanta att belysa.

• För det första är det alltid anmärkningsvärt när en människa som gång på gång moraliserat i media över andra människors agerande i politiken, själv ertappas med lik i garderoben, vilket landsförrederi nog för anses kallas. Jag undrar hur han tänkt alla gånger han suttit i olika tyckarsammanhang och påstått att andra människor uppfört sig brottsligt och samtidigt vetat vad han själv ägnat sig åt.
• Om detta inte var något han försökt dölja, varför har han då aldrig berättat om det? Han släppte nyligen en självbiografi där denna hyfsat intressanta detalj helt har "glömts bort".
• Guillou ska tydligen ha förklarat sig med att han drev någon sorts kontraspionage på KGB, men som en av kommentatorerna på Ingerös blogg skriver, är inte fem års wallraffande en ganska lång tid?

Det känns någon stans som att Guillou allt mer börjar avslöjas för vem han är och något säger mig att detta inte är sista gången han ertappas med lik i garderoben.

Guillou och sanningen del 3

Då var det dags för del tre i serien Jan Guillous förhållande till verkligheten, och återigen är det Ingerö som snokat upp ett citat nämligen detta:

"Likheten med äldre tiders tyranner är bara den närmast religiöst färgade föreställningen att inget annat system än kapitalismen är möjligt. En överväldigande majoritet av västvärldens befolkningar tror att det är naturlag att kapitalismens prästerskap, en procent av befolkningen, skall roffa åt sig en fjärdedel av alla jordens tillgångar."

Förutom den rent uppenbara reflektionen att Jan Guillou inte riktigt verkar ha förstått vad den ideologi som han så starkt kritiserar går ut på (att kapitalism och fri marknad är det enda systemet som bygger på fri vilja och att om det är något system som öppnar för att vissa människor ska kunna roffa från folket, så är det socialismen), så pekar Ingerö på en annan rätt intressant konsekvens av Guillous logik. Nämligen att det i så fall bara finns en viss mängd resurser på den här jorden (som varken kan öka eller minska) och att dessa i så fall måste fördelas jämnt mellan människorna.

Detta är naturligtvis rent nonsens men det blir ännu mer intressant om man tar med i beräkningen hur mycket pengar Guillou själv tjänar. När vi i samband med ett arbete för ett par år sedan kollade upp Guillous årsinkomst hamnade siffran på över 5 miljoner, vilket får anses ligga en rätt bra bit över medelinkomsten per år och människa här på Tellus. Om det nu skulle vara så att det bara fanns ett visst antal resurser här på jorden, skulle i så fall inte Guillou själv vara en av de minst solidariska människorna och en av dem som roffade åt sig mest?

Guillou och sanningen del 2

Tonchi Percan har skrivit en artikel om Jan Guillou som det kan vara värt att titta lite närmare på. I sin senaste bok har Guillou hårt smutskastat sina medarbetare i Ib-affären och bland annat hävdat (förmodligen felaktigt) att Peter Bratt ska ha tjallat på Guillou i förhör med polisen. Tonchi Perchan hävdar nu i sin Newsmillartikel att Guillou själv ska ha arbetat som tjallare åt Säpo under flera år på 70-talet. Efter att man har läst om författaren tidigare känns följande citat i artikeln inte helt verklighetsfrånvänt.

I sina memoarer framställer Guillou sig själv som den ende som klarade häktningen och rättegången med förståndet i behåll och rakryggad.

I verkligheten var det tvärtom. För själva brottet - spioneri - var det Jan Guillou som spelade under täcket med förhörsledarna från Säpo. Det var Jan Guillou som vädjade till rätten om att ta med i bedömningen om att han under flera års tid varit uppgiftslämnare åt Säpo och därmed inte kunde vara spion.

Dagens Guillou

Peter Bratt skriver här om hur Jan Guillou har rekonstruerat historien om i IB-affären. Oavsett vad kan man i alla fall konstatera att minst en av dem ljuger. Och den här artikeln kan ge en viss fingervisning om hur det egentligen står till med Guillous trovärdighet.