Hur vänstern ställer till det för de fattiga

Dick Erixon har här ett alldeles lysande idépolitiskt inlägg här där han tar upp att vänsterns syn på ekonomi egentligen handlar om förmynderi och vad det är som gör att vänsterns politik är den som begränsar livskvaliteten mest för de fattiga.

Borlänge, ett exempel på hur samspelet mellan privat och offentlig sektor kan fungera

Om den här artikeln inte är extremt vinklad och sanningsfrånvänd, så tycker jag verkligen att det finns anledning att uppmärksamma hur Borlänge kommun beter sig mot sina invånare. Enligt artikelförfattarna från Centrum för rättvisa har de alltså tvångsinlöst en lokal invånare från sitt hem för att kunna ge utrymme åt ett privat företag.

Ofta får kapitalismen och marknadsekonomin skulden för de rättsövergrepp som begås av privata företagare, när det i själva ofta är tvärtom, att rättsövergreppen som företagen begår endast kan genomföras för att det finns en offentlig sektor med alldeles för stora befogenheter som håller vissa företag under armarna.

Fredrik Segerfeldt har en viktig poäng när han skriver såhär.

Vänstern tror också ofta att liberaler ogillar offentliga myndigheter av princip. Det är ingen missuppfattning. Offentlig maktutövning innebär ofta en kränkning, eftersom det inte finns någon möjlighet att ställa sig utanför. Det går bra att välja bort Volvo eller COOP, men knappast Skatteverket eller Försäkringskassan.

Allra sämst blir det när företagen lierar sig med den offentliga makten i konflikt med den lilla människan. Då kombineras företagets legitima ekonomiska makt med det offentligas politiska makt.

Guillou och sanningen del 3

Då var det dags för del tre i serien Jan Guillous förhållande till verkligheten, och återigen är det Ingerö som snokat upp ett citat nämligen detta:

"Likheten med äldre tiders tyranner är bara den närmast religiöst färgade föreställningen att inget annat system än kapitalismen är möjligt. En överväldigande majoritet av västvärldens befolkningar tror att det är naturlag att kapitalismens prästerskap, en procent av befolkningen, skall roffa åt sig en fjärdedel av alla jordens tillgångar."

Förutom den rent uppenbara reflektionen att Jan Guillou inte riktigt verkar ha förstått vad den ideologi som han så starkt kritiserar går ut på (att kapitalism och fri marknad är det enda systemet som bygger på fri vilja och att om det är något system som öppnar för att vissa människor ska kunna roffa från folket, så är det socialismen), så pekar Ingerö på en annan rätt intressant konsekvens av Guillous logik. Nämligen att det i så fall bara finns en viss mängd resurser på den här jorden (som varken kan öka eller minska) och att dessa i så fall måste fördelas jämnt mellan människorna.

Detta är naturligtvis rent nonsens men det blir ännu mer intressant om man tar med i beräkningen hur mycket pengar Guillou själv tjänar. När vi i samband med ett arbete för ett par år sedan kollade upp Guillous årsinkomst hamnade siffran på över 5 miljoner, vilket får anses ligga en rätt bra bit över medelinkomsten per år och människa här på Tellus. Om det nu skulle vara så att det bara fanns ett visst antal resurser här på jorden, skulle i så fall inte Guillou själv vara en av de minst solidariska människorna och en av dem som roffade åt sig mest?

En jämförelse; Staten och prussiluskan

Hax gör ett läsvärt inlägg här när han jämför statens förmyndarinställning gentemot människorna med Prussiliskan i Pippi Långstrump. Jag tror att betydligt fler människor i Sverige står för liberala värderingar än vad som framkommer i valen av politiker, men att människorna motsätter sig de liberala värderingarna inom politiken just för att de har gått på den sortens nyspråk som vänsterpolitiker som Ohly (se förra inlägget) står för.

Hur Ohly försöker dribbla bort sina väljare.

Göran Skytte har gått igenom Lars Ohlys tal och skriver om detta i sin SvD kolumn "Mannen som kan bli Monas minister". Ett citat från Ohly som sticker ut extra mycket är det här.

Regeringens avregleringar leder till att: "Rösträttens värde minskar. När förtroendevalda (alltså politiker, Skyttes anm) inte har makt att påverka därför att ägandet överförts i privata händer minskar också tilltron till demokratin som system.”

Det här är ett rätt typiskt sätt för hur Ohly försöker lura sina väljare genom att definiera om begreppen. Han försöker helt enkelt få sina lyssnare att tro att väljarna endast på ett sätt kan påverka samhället och sina egna liv, och att detta är genom att rösta fram politiker som ska ta beslut över hur precis allt ska se ut, (en bild som förstärks av hur Ohly i Expressens valintervju förklarade att han helst skulle se att all företagsverksamhet i Sverige bedrevs av staten).

I själva verket är inte det här sant. Vanliga människor har en oerhört liten makt att påverka vilken politik som ska bedrivas i ett land. För det första betyder en röst i praktiken ingenting i ett land med flera miljoner invånare. För det andra finns det i praktiken bara två alternativ att rösta på i Sverige och dessa två alternativ står oroväckande nära varandra i allt. (Det här gör att den som exempelvis vill rösta liberalt i Sverige inte har något alternativ över huvud taget). I praktiken är dock väljarnas makt i Sverige ännu mindre än så på grund av ett valsystem som gör att politikerna är valda av redan etablerade partier och inte av väljarna själva. Med andra ord har vanliga människor i Sverige ett politiskt inflytande som i praktiken är lika med noll.

Vad vanliga människor i en fri demokrati med marknadsekonomi däremot har är en möjlighet att påverka är sina egna liv. Om man inte trivs med sin livssituation kan man göra något åt det. Trivs du inte på ditt jobb kan du byta eller starta din egen verksamhet. Trivs du inte med de produkter som affärerna erbjuder kan du gå någon annanstans att handla osv. Den här sortens friheter (som i praktiken är den enda sortens ekonomiska friheter som människor har) är vad Ohly med hjälp av statliga regleringar vill ta ifrån människorna.

När Ohly pratar om att det privata ägandet minskar rösträttens värde definierar han alltså om begreppen för att lura sina väljare om vad kampen egentligen handlar om. Han försöker få folk att tro att de alternativ som står emot varandra är om folket eller företagen ska bestämma över hur landet styrs, när frågan egentligen handlar om hur mycket makt över vanliga människors liv som ska läggas i statens händer (som en vanlig människa i praktiken inte kan påverka över huvud taget) och hur mycket makt över detta som ska läggas i människornas egna händer.