Problem som uppstår när man hyllar fiendens fiende

Dagens politikerhyckleri får bli ett citat från Nima Dervish som snokat fram att riksdagsledamoten för vänsterpartiet Jacob Johnson gått med i den senaste i raden av minst sagt tveksamma "palestinademonstrationer", ledda av människor som man inte riktigt kan kalla förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter.

Å ena sidan skriver Johnson under en motion med titeln ”En svensk utrikespolitik för ett fritt och demokratiskt Iran” och å andra sidan talar han på en sådan demo, med folk som hyllar samma regim. Det går inte ihop.

Enligt en kommentar från Svansbos blogg fanns även företrädare för Socialdemokraterna och miljöpartiet med i demonstrationen. Vilka dessa var eller vilka positioner de hade framgår dock inte.

FRA, mandatperiodens mest avslöjande fråga

Idag avgörs denna mandatperiods mest intressanta och avslöjande politiska fråga; om FRA-lagen ska röstas igenom. Det är två saker i den här historien som avslöjar politikerna i ett allt annat än positivt sammanhang. För det första visar det sig att ett nytt valsystem behövs. Frågan är om det någonsin varit så uppenbart att politikerna är framvalda av partierna och inte av väljarna.

Den andra reflektionen jag gör är om hyckleriet någonsin har varit så uppenbart på båda sidor som inom den här frågan. Om vi börjar med Reinfeldt så är det han och hans anhängare i alliansen som bedrivit grupptryck och mobbing mot ledamöter som följer sina värderingar (som även anses vara de borgerliga värderingarna i denna fråga). Reinfeldt har påstått att de alliansledamöter som inte röstat för en lag som går emot den borgerliga ideologin, är svikare som pekar finger åt regeringen. Men frågan är egentligen vem som sviker vem. Politikerna är i första hand utsedda av väljarna och Reinfeldt har utan någon som helst förvarning gått in och genomfört ett direkt antiliberalt beslut (som med all sannolikhet en majoritet av hans väljare är emot) utan att på något sätt låta dessa väljare få veta i förväg vad han tänkt hitta på.

Nu ser det dock inte så mycket bättre ut hos motståndarblocket där hyckleriet är om möjligt ännu mer tilltagande. Oppositionen har gjort allt för att samla pluspoäng bland väljarna, genom att visa sitt missnöje med FRA-lagen. Vad de däremot inte gärna pratar om är att det var de själva (Bodström), som tog fram denna lag från början (och som vissa anser vara värre än den nuvarande). Vänsterledarna har pratat om att riva upp lagen och göra om den, men ingenstans har jag sett något löfte från deras sida om att de kommer att ta bort den helt och hållet, eller för den delen något som helst förklaring om hur en eventuell FRA-lag kan komma att se ut, om den nuvarande oppositionen skulle ta sig till makten efter nästa val. En framstående socialdemokratisk bloggare skrev för inte länge sedan om hur han blivit tagen i öronen av sitt parti sedan han begärt ett ordentligt svar på hur FRA-lagen kommer att se ut om partiet själva får välja.

Men hyckleriet är värre än så. I dagens SvD får 17 riksdagsledamöter svara på fem grundläggande frågor om FRA. Endast två av dessa kan svara rätt på alla fem frågorna. Majoriteten har antingen fel på minst tre eller totalvägrar att svara. Visserligen något som man kan ha förståelse för, då alla riksdagspolitiker inte kan ha järnkoll på detaljfrågor inom alla områden, men för tre av dessa politiker blir detta riktigt pinsamt. Johan Ingerö förklarar varför:

Samtidigt som Svenska Dagbladet obarmhärtigt avslöjar de ansvariga riksdagsledamöternas okunskap om FRA-lagen skriver Anders Karlsson (som vägrade svara eftersom han behövde läsa på), Gunilla Wahlén (1 rätt av 5) och Peter Rådberg (2 rätt av 5) om hur lagen är "ett hafsverk" och hur de vill "förändra" den.

Genast inställer sig frågan: hur vet de det...?

Anders Karlsson (S), är försvarspolitisk talesperson och ordförande i försvarsutskottet, Gunilla Wahlén (V), ledamot i försvarsutskottet och Peter Rådberg (MP), är ledamot i försvarsutskottet. Dessa politiker om några borde med tanke på sina arbetsuppgifter, verkligen kunna sin sak. Istället blir de ordentligt ertappade med sin okunnighet kring FRA-lagen samma dag som de går ut med en debattartikel i Aftonbladet för att påverka opinionen i samma fråga.

Nuders löfte om kommunisterna

"Vi socialdemokrater vill inte och tänker inte samarbeta med några kommunister i det nya seklet."
Pär Nuder i tal i Södertälje, 1 maj 2000."

Signaturen Tommy på Ingerös blogg har letat fram ett intressant citat.

Hur Ohly försöker dribbla bort sina väljare.

Göran Skytte har gått igenom Lars Ohlys tal och skriver om detta i sin SvD kolumn "Mannen som kan bli Monas minister". Ett citat från Ohly som sticker ut extra mycket är det här.

Regeringens avregleringar leder till att: "Rösträttens värde minskar. När förtroendevalda (alltså politiker, Skyttes anm) inte har makt att påverka därför att ägandet överförts i privata händer minskar också tilltron till demokratin som system.”

Det här är ett rätt typiskt sätt för hur Ohly försöker lura sina väljare genom att definiera om begreppen. Han försöker helt enkelt få sina lyssnare att tro att väljarna endast på ett sätt kan påverka samhället och sina egna liv, och att detta är genom att rösta fram politiker som ska ta beslut över hur precis allt ska se ut, (en bild som förstärks av hur Ohly i Expressens valintervju förklarade att han helst skulle se att all företagsverksamhet i Sverige bedrevs av staten).

I själva verket är inte det här sant. Vanliga människor har en oerhört liten makt att påverka vilken politik som ska bedrivas i ett land. För det första betyder en röst i praktiken ingenting i ett land med flera miljoner invånare. För det andra finns det i praktiken bara två alternativ att rösta på i Sverige och dessa två alternativ står oroväckande nära varandra i allt. (Det här gör att den som exempelvis vill rösta liberalt i Sverige inte har något alternativ över huvud taget). I praktiken är dock väljarnas makt i Sverige ännu mindre än så på grund av ett valsystem som gör att politikerna är valda av redan etablerade partier och inte av väljarna själva. Med andra ord har vanliga människor i Sverige ett politiskt inflytande som i praktiken är lika med noll.

Vad vanliga människor i en fri demokrati med marknadsekonomi däremot har är en möjlighet att påverka är sina egna liv. Om man inte trivs med sin livssituation kan man göra något åt det. Trivs du inte på ditt jobb kan du byta eller starta din egen verksamhet. Trivs du inte med de produkter som affärerna erbjuder kan du gå någon annanstans att handla osv. Den här sortens friheter (som i praktiken är den enda sortens ekonomiska friheter som människor har) är vad Ohly med hjälp av statliga regleringar vill ta ifrån människorna.

När Ohly pratar om att det privata ägandet minskar rösträttens värde definierar han alltså om begreppen för att lura sina väljare om vad kampen egentligen handlar om. Han försöker få folk att tro att de alternativ som står emot varandra är om folket eller företagen ska bestämma över hur landet styrs, när frågan egentligen handlar om hur mycket makt över vanliga människors liv som ska läggas i statens händer (som en vanlig människa i praktiken inte kan påverka över huvud taget) och hur mycket makt över detta som ska läggas i människornas egna händer.

Oppositionen avslöjar sina skatteambitioner igen

De rödgröna partiledarna går ut med en gemensam debattartikel om skatter på DN debatt och skriver följande:

Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.

Längre ner i debattartikeln skriver samma partiledare såhär:

Till våren kommer vi att presentera en samlad gemensam ekonomisk motion.

De har med andra ord inte kommit fram till någon gemensam skattepolitik, men de är ändå fast beslutsamma om att skatterna måste höjas, inte för att de har en konkret plan på hur detta skulle göra saker bättre utan bara för sakens skull. Dick Erixons kommentar visar precis vad det här handlar om.

Alltså: hellre än att LO-medlemmar på exempelvis Scania, som gått ner till fyradagarsvecka och lägre lön för att behålla jobben, ska få behålla mer av lönen vill S-V-MP att de ska betala så hög skatt att de tvingas söka bidrag.

Mona Sahlin & Co vill göra svenska folket mer bidragsberoende. Alla pengar ska gå via staten, så att politikerna får ökad makt. Man vill använda krisen för att flytta makten över medborgarnas liv från dem själva till politiken.

Oppositionens politik i ett nötskal med andra ord.

Ohlys sakpolitik genomskådad

Expressen har i sin serie av intervjuer med partiledarna nu kommit till Lars Ohly. Frågorna, men framförallt svaren är intressanta för den som vill veta om vänsterns politik är värd att tas på allvar eller inte. Gång på gång kritiserar Ohly liberala beslut som tagits, men nästan varje gång han får frågan om vad han ska göra av dessa beslut om han själv hamnar i maktposition, svarar han undvikande. Sanningen är att han knappt kan ge ett klart besked på en enda fråga.

Och går det att överhuvudtaget tänka sig att Ohly har gjort en ordentlig kostnadskalkyl där han räknat ut konsekvenserna av sin egen ekonomiska politik med citat som detta.

Ni vill ha höjd a-kassa och lika skatt för pensionärer som för löntagare. Vad kostar detta?
– Det frågar vi oss själva. Vi kommer att behöva höja skatter, det är vi överens om. Men vi är inte framme än vid hur mycket, eller vilka skatter.