Hur Ohly försöker dribbla bort sina väljare.

Göran Skytte har gått igenom Lars Ohlys tal och skriver om detta i sin SvD kolumn "Mannen som kan bli Monas minister". Ett citat från Ohly som sticker ut extra mycket är det här.

Regeringens avregleringar leder till att: "Rösträttens värde minskar. När förtroendevalda (alltså politiker, Skyttes anm) inte har makt att påverka därför att ägandet överförts i privata händer minskar också tilltron till demokratin som system.”

Det här är ett rätt typiskt sätt för hur Ohly försöker lura sina väljare genom att definiera om begreppen. Han försöker helt enkelt få sina lyssnare att tro att väljarna endast på ett sätt kan påverka samhället och sina egna liv, och att detta är genom att rösta fram politiker som ska ta beslut över hur precis allt ska se ut, (en bild som förstärks av hur Ohly i Expressens valintervju förklarade att han helst skulle se att all företagsverksamhet i Sverige bedrevs av staten).

I själva verket är inte det här sant. Vanliga människor har en oerhört liten makt att påverka vilken politik som ska bedrivas i ett land. För det första betyder en röst i praktiken ingenting i ett land med flera miljoner invånare. För det andra finns det i praktiken bara två alternativ att rösta på i Sverige och dessa två alternativ står oroväckande nära varandra i allt. (Det här gör att den som exempelvis vill rösta liberalt i Sverige inte har något alternativ över huvud taget). I praktiken är dock väljarnas makt i Sverige ännu mindre än så på grund av ett valsystem som gör att politikerna är valda av redan etablerade partier och inte av väljarna själva. Med andra ord har vanliga människor i Sverige ett politiskt inflytande som i praktiken är lika med noll.

Vad vanliga människor i en fri demokrati med marknadsekonomi däremot har är en möjlighet att påverka är sina egna liv. Om man inte trivs med sin livssituation kan man göra något åt det. Trivs du inte på ditt jobb kan du byta eller starta din egen verksamhet. Trivs du inte med de produkter som affärerna erbjuder kan du gå någon annanstans att handla osv. Den här sortens friheter (som i praktiken är den enda sortens ekonomiska friheter som människor har) är vad Ohly med hjälp av statliga regleringar vill ta ifrån människorna.

När Ohly pratar om att det privata ägandet minskar rösträttens värde definierar han alltså om begreppen för att lura sina väljare om vad kampen egentligen handlar om. Han försöker få folk att tro att de alternativ som står emot varandra är om folket eller företagen ska bestämma över hur landet styrs, när frågan egentligen handlar om hur mycket makt över vanliga människors liv som ska läggas i statens händer (som en vanlig människa i praktiken inte kan påverka över huvud taget) och hur mycket makt över detta som ska läggas i människornas egna händer.

Oppositionen avslöjar sina skatteambitioner igen

De rödgröna partiledarna går ut med en gemensam debattartikel om skatter på DN debatt och skriver följande:

Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.

Längre ner i debattartikeln skriver samma partiledare såhär:

Till våren kommer vi att presentera en samlad gemensam ekonomisk motion.

De har med andra ord inte kommit fram till någon gemensam skattepolitik, men de är ändå fast beslutsamma om att skatterna måste höjas, inte för att de har en konkret plan på hur detta skulle göra saker bättre utan bara för sakens skull. Dick Erixons kommentar visar precis vad det här handlar om.

Alltså: hellre än att LO-medlemmar på exempelvis Scania, som gått ner till fyradagarsvecka och lägre lön för att behålla jobben, ska få behålla mer av lönen vill S-V-MP att de ska betala så hög skatt att de tvingas söka bidrag.

Mona Sahlin & Co vill göra svenska folket mer bidragsberoende. Alla pengar ska gå via staten, så att politikerna får ökad makt. Man vill använda krisen för att flytta makten över medborgarnas liv från dem själva till politiken.

Oppositionens politik i ett nötskal med andra ord.

Ohlys sakpolitik genomskådad

Expressen har i sin serie av intervjuer med partiledarna nu kommit till Lars Ohly. Frågorna, men framförallt svaren är intressanta för den som vill veta om vänsterns politik är värd att tas på allvar eller inte. Gång på gång kritiserar Ohly liberala beslut som tagits, men nästan varje gång han får frågan om vad han ska göra av dessa beslut om han själv hamnar i maktposition, svarar han undvikande. Sanningen är att han knappt kan ge ett klart besked på en enda fråga.

Och går det att överhuvudtaget tänka sig att Ohly har gjort en ordentlig kostnadskalkyl där han räknat ut konsekvenserna av sin egen ekonomiska politik med citat som detta.

Ni vill ha höjd a-kassa och lika skatt för pensionärer som för löntagare. Vad kostar detta?
– Det frågar vi oss själva. Vi kommer att behöva höja skatter, det är vi överens om. Men vi är inte framme än vid hur mycket, eller vilka skatter.

Expressens trovärdighet del 2: Påhoppet på Hax

1 Juli 2009 skriver Hax i sin blogg om sina garderobsskelett och nämner själv sin inblandning i en porrhärva på 90-talet. Samma dag "avslöjar" Expressen händelsen, som dock varit känd i över 10 år. Tidningen släpar i ett par försök att angripa Hax moral bland annat fram Lars Ohly och Mona Sahlin, som får fritt utrymme att moralisera om Henrik Alexandersson i en artikel. Hax skriver därför någon dag senare ett nytt blogginlägg där han tar upp vad Expressen själva marknadsför på sin egen hemsida, och tidningen är definitivt inte i position att moralisera om några porrhärvor.