FRA, mandatperiodens mest avslöjande fråga

Idag avgörs denna mandatperiods mest intressanta och avslöjande politiska fråga; om FRA-lagen ska röstas igenom. Det är två saker i den här historien som avslöjar politikerna i ett allt annat än positivt sammanhang. För det första visar det sig att ett nytt valsystem behövs. Frågan är om det någonsin varit så uppenbart att politikerna är framvalda av partierna och inte av väljarna.

Den andra reflektionen jag gör är om hyckleriet någonsin har varit så uppenbart på båda sidor som inom den här frågan. Om vi börjar med Reinfeldt så är det han och hans anhängare i alliansen som bedrivit grupptryck och mobbing mot ledamöter som följer sina värderingar (som även anses vara de borgerliga värderingarna i denna fråga). Reinfeldt har påstått att de alliansledamöter som inte röstat för en lag som går emot den borgerliga ideologin, är svikare som pekar finger åt regeringen. Men frågan är egentligen vem som sviker vem. Politikerna är i första hand utsedda av väljarna och Reinfeldt har utan någon som helst förvarning gått in och genomfört ett direkt antiliberalt beslut (som med all sannolikhet en majoritet av hans väljare är emot) utan att på något sätt låta dessa väljare få veta i förväg vad han tänkt hitta på.

Nu ser det dock inte så mycket bättre ut hos motståndarblocket där hyckleriet är om möjligt ännu mer tilltagande. Oppositionen har gjort allt för att samla pluspoäng bland väljarna, genom att visa sitt missnöje med FRA-lagen. Vad de däremot inte gärna pratar om är att det var de själva (Bodström), som tog fram denna lag från början (och som vissa anser vara värre än den nuvarande). Vänsterledarna har pratat om att riva upp lagen och göra om den, men ingenstans har jag sett något löfte från deras sida om att de kommer att ta bort den helt och hållet, eller för den delen något som helst förklaring om hur en eventuell FRA-lag kan komma att se ut, om den nuvarande oppositionen skulle ta sig till makten efter nästa val. En framstående socialdemokratisk bloggare skrev för inte länge sedan om hur han blivit tagen i öronen av sitt parti sedan han begärt ett ordentligt svar på hur FRA-lagen kommer att se ut om partiet själva får välja.

Men hyckleriet är värre än så. I dagens SvD får 17 riksdagsledamöter svara på fem grundläggande frågor om FRA. Endast två av dessa kan svara rätt på alla fem frågorna. Majoriteten har antingen fel på minst tre eller totalvägrar att svara. Visserligen något som man kan ha förståelse för, då alla riksdagspolitiker inte kan ha järnkoll på detaljfrågor inom alla områden, men för tre av dessa politiker blir detta riktigt pinsamt. Johan Ingerö förklarar varför:

Samtidigt som Svenska Dagbladet obarmhärtigt avslöjar de ansvariga riksdagsledamöternas okunskap om FRA-lagen skriver Anders Karlsson (som vägrade svara eftersom han behövde läsa på), Gunilla Wahlén (1 rätt av 5) och Peter Rådberg (2 rätt av 5) om hur lagen är "ett hafsverk" och hur de vill "förändra" den.

Genast inställer sig frågan: hur vet de det...?

Anders Karlsson (S), är försvarspolitisk talesperson och ordförande i försvarsutskottet, Gunilla Wahlén (V), ledamot i försvarsutskottet och Peter Rådberg (MP), är ledamot i försvarsutskottet. Dessa politiker om några borde med tanke på sina arbetsuppgifter, verkligen kunna sin sak. Istället blir de ordentligt ertappade med sin okunnighet kring FRA-lagen samma dag som de går ut med en debattartikel i Aftonbladet för att påverka opinionen i samma fråga.

Bara lite...

"pga den allvarliga konjunkturen höjs riksdagsarvodena bara lite." Aldrig tänkt på att inte höja alls?

Miljöpartisten och min gamla kursare Tomas Melin grubblar på sin facebookvägg

Oppositionen avslöjar sina skatteambitioner igen

De rödgröna partiledarna går ut med en gemensam debattartikel om skatter på DN debatt och skriver följande:

Vår prioritering är att de tio miljarder som nu slarvas bort i skattesänkningar i stället borde användas till att bekämpa krisen och på ett effektivare sätt medverka till att skapa jobb.

Längre ner i debattartikeln skriver samma partiledare såhär:

Till våren kommer vi att presentera en samlad gemensam ekonomisk motion.

De har med andra ord inte kommit fram till någon gemensam skattepolitik, men de är ändå fast beslutsamma om att skatterna måste höjas, inte för att de har en konkret plan på hur detta skulle göra saker bättre utan bara för sakens skull. Dick Erixons kommentar visar precis vad det här handlar om.

Alltså: hellre än att LO-medlemmar på exempelvis Scania, som gått ner till fyradagarsvecka och lägre lön för att behålla jobben, ska få behålla mer av lönen vill S-V-MP att de ska betala så hög skatt att de tvingas söka bidrag.

Mona Sahlin & Co vill göra svenska folket mer bidragsberoende. Alla pengar ska gå via staten, så att politikerna får ökad makt. Man vill använda krisen för att flytta makten över medborgarnas liv från dem själva till politiken.

Oppositionens politik i ett nötskal med andra ord.

Peter Eriksson jämför Moderaterna med Berlusconi

Här skriver Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson att en röst i EU-valet på Moderaterna är en röst på Berlusconi, vilket Johan Ingerö kommenterar så här.

Det behöver väl knappast tilläggas att Italiens premiärminister inte sitter i EU-parlamentet, eller att hans partikamrater och de moderata ledamöterna tycker olika på en mycket lång rad punkter. Däremot kan man konstatera att Miljöpartiet vill samregera med kommunister efter nästa års val.

En i sambandet intressant detalj är att Erikssons påhopp som inte helt var förankrat i verkligheten kom ungefär samtidigt som miljöpartiet, tillsammans med vänstern och socialdemokraterna i en artikel varnat för politisk tv-reklam eftersom detta skulle kunna användas i smutskastningssyfte.