Där går yttrandefrihetsgränsen

Det här är rätt kul. Nobelmuseet håller en utställning för yttrandefrihet. "Yttrandefrihet – var går gränsen?" Där har man tagit med Ayaan Hirsi Alis och Theo van Goghs film Submission. Filmen visads dock inte i sin helhet. Istället har Nobelmuseet bett Imamen Abd al Haqq Kielan censurera delar i filmen som ansetts opassande. Ingerös sågning borde läsas i sin helhet. Men en rätt lustig detalj som Ingerö nämner, utöver det paradoxen i sig med att censurera en utställning om yttrandefrihet är att Imamen faktiskt går med på att göra detta.

Vänstern och solidariteten del 2

Svansbo avslöjar nästa exempel på hur solidarisk vänsterns politik egentligen är. Aftonbladetreportern Wolfgang Hansson har startat en utrikesblogg och förklarar i ett inlägg varför han helst vill se att de militära trupperna ska ge upp Afganistan och dra sig tillbaka. Det anmärkningsvärda i detta är det argument Hansson använder, nämligen att det handlar om pengar. Svansbo sammanfattar vad Wolfgang Hansson skriver:

Kriget kostar i år 5 miljarder dollar i månaden mot 3,5 miljarder förra året. […]

Alla dessa pengar och allt detta lidande. För vad? […]

Ok. Några ljusglimtar finns, det måste jag medge. Kvinnorna i städerna kan jobba och slipper bära burka, slöjan som stänger in även ögonen bakom ett nät.

Flickor kan gå i skola. Afghanerna har fått bekanta sig med demokrati.

Men där stannar det liksom.

Det handlar absolut om mycket pengar, men Hansson menar på fullt allvar att 5 miljarder dollar i månaden för resten av världen är ett för högt ekonomiskt pris, för att ett land med miljontals invånare ska få ta del grundläggande mänskliga rättigheter och slippa förtryckas av en islamistisk medeltidsdiktatur. Att jag nämner det här exemplet beror på att jag tror att Hanssons inställning är representativ för både vänstermedia och vänsterpolitiker. Frågan är nu bara hur en journalist som Hansson ska kunna propagera för högre skatter till exempelvis skola och vård, eller varför inte bistånd, när han samtidigt menar att fem miljarder dollar i månaden från resten av världen är ett för högt pris för att miljontals människor ska slippa behandlas som djur.

Vad tycker centerpartiet om shariaförespråkare?

Här kommer nästa grej som blir intressant att följa upp. I en expressenartikel avslöjas att Mahmoud Aldebe, en av de politiker som nominerats på Centerns lista över kandidater till riksdagsvalet, även är en förespråkare av sharialagar i Sverige. Om detta är sant är jag riktigt nyfiken på att se hur länge han kommer att få stanna på den listan.

Mer om muhammedteckningarna

Dick Erixon får med flera väldigt viktiga poänger när han i efterhand analyserar historien om Muhammedkarikatyrerna. Till att börja med får han med ett intressant citat från tecknaren Kurt Westergaard som lever under dödshot sedan han ritat teckningarna, och visar på varför det finns anledning att tvivla på att det bara skulle handla om ett fåtal muslimer som sympatiserar med den våldsamma variant av Islam som man ofta hör om.

Min bild var ett försök att avslöja de fanatiker som har rättfärdigat ett stort antal bombdåd, mord och andra övergrepp med referenser till att man vill rädda sin profet. Om många muslimer ansåg att deras religion inte rättfärdigar sådana handlingar, borde de ha stått upp och förklarat att våldsmännen misstolkar islams mening. Väldigt få gjorde det.

Erixon påminner dessutom om Östgötacorrespontentens chefredaktör Ola Sigvardsson som i en ledare försökte förklara varför det var rätt att göra narr av kristendom men inte av Islam.

Här påminner Erixon om ytterligare ett exempel på inkonsekvensen.

Sveriges muslimska råds koppling till islamistisk terroristverksamhet

Här kommer mer information om Safia Benaouda, dottern till Helena Benaouda som är ordförande i Sveriges muslimska råd. Safia är alltså en av dem som nyligen har gripits i Pakistan tillsammans med bland andra Mehdi Ghezali. I samband med gripandet ska den pakistanska polisen ha hittat ett bombbälte. Benaouda var för inte speciellt lång tid sedan med om en liknande händelse, när hon greps i Etiopien, misstänkt för att ha haft samröre med terrorister även då. Händelser som dessa ställer två frågor. För det första, är det en slump att både Ghezali och Benaouda gripits två gånger på helt olika ställen för inblandning i terroristverksamhet. Varför ger de sig överhuvudtaget ut till sådana här områden om de är vanliga oskyldiga människor ?(Safia Benaouda har dessutom en son på två år som hon då sätter i riskzonen).

För det andra. Man hör så ofta officiella representanter för islam (både i Sverige och i resten av västvärlden) som nekar till att deras version av islam är förenlig med den islam som skapar förtryck och terroristverksamhet på så många olika platser i världen. Men är dessa människor verkligen trovärdiga och borde inte händelser som denna få svensk mainstream media att börja granska sanningshalten i sådana uttalanden lite bättre?

Var Kubasvensken egentligen oskyldig?

Den som lever enligt mottot "min fiendes fiende är automatiskt min vän" har lätt för att hamna i problem. Någon kanske kommer ihåg hur Kubasvensken mottogs av vänsterfolk efter att ha släppts från USA och i princip oemotsagd få breda ut sig om hur George Bush fängslade oskyldiga människor. Ett par år senare händer nya saker som gör det rimligt att tro att Mehdi Ghezali kanske inte är så oskyldig trots allt. Även om det fortfarande är oklart hur det står till med bevisningen har han i alla fall gripits igen, på nytt misstänkt för terrorbrott. Den här gången i Pakistan tillsammans med bland annat dottern till ordföranden i Sveriges muslimska råd. En av dem som menar att Ghezali är oskyldig är i alla fall, som Gudmundson skriver, "den gamle kommunisten Gösta Hultén". Den som vill kan läsa mer här.