Mer om muhammedteckningarna

Dick Erixon får med flera väldigt viktiga poänger när han i efterhand analyserar historien om Muhammedkarikatyrerna. Till att börja med får han med ett intressant citat från tecknaren Kurt Westergaard som lever under dödshot sedan han ritat teckningarna, och visar på varför det finns anledning att tvivla på att det bara skulle handla om ett fåtal muslimer som sympatiserar med den våldsamma variant av Islam som man ofta hör om.

Min bild var ett försök att avslöja de fanatiker som har rättfärdigat ett stort antal bombdåd, mord och andra övergrepp med referenser till att man vill rädda sin profet. Om många muslimer ansåg att deras religion inte rättfärdigar sådana handlingar, borde de ha stått upp och förklarat att våldsmännen misstolkar islams mening. Väldigt få gjorde det.

Erixon påminner dessutom om Östgötacorrespontentens chefredaktör Ola Sigvardsson som i en ledare försökte förklara varför det var rätt att göra narr av kristendom men inte av Islam.

Här påminner Erixon om ytterligare ett exempel på inkonsekvensen.

Reinfeldts kritik av Muhammedteckningarna i nytt ljus

Du kanske kommer ihåg hur Reinfeldt för bara några veckor sedan konsekvent vägrade att ta avstånd från ett par Aftonbladetartiklar, där tidningen spridit falska anklagelser om att Israel skulle ha stulit organ från döda palestinier. Reinfeldt hänvisade då till yttrandefriheten, när han förklarade varför han inte kunde kritisera en sådan artikel. En intressant ursäkt har det visat sig, inte bara för att yttrandefriheten inte har någonting med saken att göra. Svansbo har nu letat fram en gammal artikel som visar hur Reinfeldt hanterade situationen med en Muhammedkarikatyr som publicerades i Nerike Allehanda för några år sedan.

Reinfeldt ska då ha bjudit in en samling ledande "kränkta" muslimer och bland annat uttalat följande ord.

“I regret if people have taken offense or feel offended,” he said. “I personally would never intentionally act in a way that could be perceived by other religions as provocative or offensive.”

Organhandelsaffären vs Muhammedteckningarna

Flemming Rose på Jyllandsposten gör på Newsmill en tänkvärd artikel när han ställer svensk medias reaktion på Aftonbladets organhandelsartikel mot samma tidningars reaktion på Muhammedkarikatyrerna

Per Gahrtons syn på yttrandefrihet

Hittar via Ingerö en sammanställning av hur miljöpartisten Per Gahrton ser på yttrandefriheten när det handlar om Aftonbladets artikel om påstådd Israelisk organhandel gentemot hur han ser på yttrandefriheten kring de tidigare Mohammedkarikatyrerna. Inte helt konsekvent.

Per Gahrton på Newsmill i april:
"Fogh Rasmussen /.../ har också avsevärt försämrat Danmarks internationella rykte. Genom att underlåta att kritisera Jyllands-Postens Muhammedkarikatyrer och genom sin oskickliga hantering av den kris som detta medförde, bidrog han till den 'kollision mellan civilisationer', som vissa konservativa kretsar tycks önska.

Samme Gahrton på Newsmill i augusti:
"Sveriges Tel Aviv-ambassadör, som fördömt Boströms artikel på ambassadens hemsida, måste kallas hem och läxas upp av Carl Bildt och undervisas i elementär svensk yttrandefrihet"