vad skeae

Hur vänstern ställer till det för de fattiga

Dick Erixon har här ett alldeles lysande idépolitiskt inlägg här där han tar upp att vänsterns syn på ekonomi egentligen handlar om förmynderi och vad det är som gör att vänsterns politik är den som begränsar livskvaliteten mest för de fattiga.

Guillou och sanningen del 4

Det mesta är väl redan sagt om Expressens avslöjande att riksmytomanen Jan Guillou under 70-talet extraknäckte som KGB-agent. Men ett par detaljer är intressanta att belysa.

• För det första är det alltid anmärkningsvärt när en människa som gång på gång moraliserat i media över andra människors agerande i politiken, själv ertappas med lik i garderoben, vilket landsförrederi nog för anses kallas. Jag undrar hur han tänkt alla gånger han suttit i olika tyckarsammanhang och påstått att andra människor uppfört sig brottsligt och samtidigt vetat vad han själv ägnat sig åt.
• Om detta inte var något han försökt dölja, varför har han då aldrig berättat om det? Han släppte nyligen en självbiografi där denna hyfsat intressanta detalj helt har "glömts bort".
• Guillou ska tydligen ha förklarat sig med att han drev någon sorts kontraspionage på KGB, men som en av kommentatorerna på Ingerös blogg skriver, är inte fem års wallraffande en ganska lång tid?

Det känns någon stans som att Guillou allt mer börjar avslöjas för vem han är och något säger mig att detta inte är sista gången han ertappas med lik i garderoben.

Kompetensen i Riksdagen

Det här är intressant. Aftonbladet har testat hur lättlurade de olika riksdagsledamötena är genom att skicka iväg falska motioner och se vilka som släpper igenom dem. Dessvärre framgår det inte speciellt bra hur undersökningen gjordes. Det skulle vara intressant, för att se om det var en slump att alla sex som åkte dit var sossar.

Bosse Ringholms backspegel

Om man ger skriver en debattartikel där man anklagar sin motståndare för någonting kan det vara en bra idé att först se vad man själv har i bagaget. Bosse Ringholm skriver ett debattinlägg på Politikerbloggen där han anklagar Fredrik Reinfeldt för sitt sätt att hantera skattepengarna under finanskrisen då "statsministerns bastu på residenset i Harpsund har lyxrenoverats till det facila priset av 1,9 miljoner". Reinfeldt har visserligen inte själv tagit beslutet, men Ringholm menar att statsministern ändå rimligtvis borde ha känt till det och stoppat det.

Ringholm har en poäng. Politikerna borde verkligen inte lägga skattepengar på sådana saker. Å andra sidan borde det vara ännu mer legitimt att ifrågasätta om bastun skulle ha byggts från första början (vilket sannolikt hans eget parti burit ansvaret för). Men poängen är att skriver man en sådan artikel bör man samtidigt fundera över hur man själv har hanterat skattepengarna. Några av kommentarerna till artikeln ger en viss fingervisning.

Det var väl samme Ringholm som åkte regeringsplanet från nån fotbollsmatch till en kongress. En “privat” resa som vi skattebetalare fick betala

...

Bäste Bosse, då var du också delaktig i beslutet att för flera miljoner installera en öppen spis i Göran Perssons tjänsterum i Rosenbad. Och dessutom skulle jag vilja veta om det var du som beställde de designade möblerna som prydde Görans tjänsterum.

På sig själv tror man sig känna andra, Bosse.

(Hur var det förresten, betalade du någonsin för resan med regeringsplanet i samband med din fotbollsresa till Spanien?)

Hur det ligger till med sanningshalten i dessa kommentarer vet jag inte. Däremot kan vi med säkerhet konstatera att Bosse Ringholm varit finansminister i en regering som inte direkt gjort sig kända för att hantera skattepengar på ett varsamt sätt.

Där går yttrandefrihetsgränsen

Det här är rätt kul. Nobelmuseet håller en utställning för yttrandefrihet. "Yttrandefrihet – var går gränsen?" Där har man tagit med Ayaan Hirsi Alis och Theo van Goghs film Submission. Filmen visads dock inte i sin helhet. Istället har Nobelmuseet bett Imamen Abd al Haqq Kielan censurera delar i filmen som ansetts opassande. Ingerös sågning borde läsas i sin helhet. Men en rätt lustig detalj som Ingerö nämner, utöver det paradoxen i sig med att censurera en utställning om yttrandefrihet är att Imamen faktiskt går med på att göra detta.

Mona har nu ställts till svars om Trelleborgssamarbetet

Mona Sahlin har ju som bekant sagt det här med att aldrig någonstans någon gång göra sig beroende av Sverigedemokraterna. Sedan hände det ju att sossarna tillsammans med Sverigedemokraterna i Trelleborg tog ett fall till kommunfullmäktige angående den lokala skolmaten. Nu har Mona Sahlin äntligen ställts till svars för detta och ger ett helt annat besked än tidigare. Dick Erixon har citerat.

– Man kan aldrig som socialdemokrat räkna in ett stöd från Sverigedemokraterna. Man kan aldrig bygga en politisk majoritet … på Sverigedemokratiernas stöd. Om vi lägger fram förslag så måste de vara förankrade med något annat parti om det handlar om att få majoritet. Om sedan SD röstar på det ena eller andra kan varken jag eller annan socialdemokrat klandras för. Men om en socialdemokrat någonstans räknar med Sverigedemokraternas stöd för att få igenom en sak, då är det fel. Och bryter mot den princip Socialdemokraterna står för.

Ett logiskt svar kan tyckas om det inte vore för en rätt viktig detalj. Att vänsterblocket med Mona i spetsen gjort ständiga försök att pressa alliansen på ett löfte att inte göra just detta. I riksdebatten anser hon nämligen att om borgarna tar passivt stöd från sd, även i frågor som inte har med invandring att göra, så legitimerar de Sverigedemokraternas roll inom politiken. Nu är detta dock just vad de lokala socialdemokraterna i Trelleborg gör, vilket Mona den här gången inte ser några problem med.

Därmed borde alliansens svar vara givet nästa gång vänsterblocket tar upp frågan. Att de aldrig tänker göra sig beroende av sd, men att de liksom sossarna själva heller inte kan hindra ett passivt stöd från samma parti. Gör de detta kommer Mona Sahlin stå helt utan motargument.